Oral-B.

 
Har jag nämnt att jag fick en presentkalender av darling? Det fick jag i alla fall och från den 1 december har jag varje dag öppnat presenter som innehållit lite smått och gott. I dagens lucka fanns en eltandborste. Jag har förvisso inte önskat mig en sådan eftersom jag tycker det kittlas något förskräckligt att borsta tänderna med en burrande sak i munnen, men darling har fortsatt påpeka att "eltandborsten är den allra bästa tandborsten" alltmedan jag har sagt "jag veeeet, men jag tycker det kittlas" med min allra pipigaste röst.
 
Detta löste han enkelt genom att köpa en eltandborste till mig = han vet att jag kommer använda den eftersom han har gett mig den = jag vänjer mig vid att det kittlas = jag får rena och friska tänder = tandläkaren blir nöjd och glad när jag ska gå dit den 22 januari = han vinner (okej, alla vinner på det i slutändan). I hate it when I´m wrong. 
 

Motionen får vänta på mig.

Usch, nä... Hade gjort mig redo för en promenad här för en stund sen men bestämde mig för att dammsuga först - skönt att ha det gjort, tänkte jag. Just som jag hade ställt undan dammsugaren kände jag att den där snuvan och ömma halsen som jag brottats med i tystnad under morgonen blev allt värre och att jag blev alldeles kallsvettig. Sitter i skrivande stund och vet varken ut eller in - vad hände? Nej, promenaden blir tyvärr inställd. Jag ska ändå gå 5-6 km till och från jobbet så det får räcka för idag. Istället tar jag en kopp te, kryper upp i soffan och tittar på ännu ett avsnitt av 90210. Motionen får vänta på mig...
 

Sötare än socker och ni vet ju hur sött socker är.

Jag dör så söt. Det här kan vara den sötaste vetevärmaren jag någonsin beskådat. Eller nej, det kan nog vara det sötaste jag sett överhuvudtaget. Är det nu man skulle haft en stor blogg och blivit sponsrad med just den här krabaten? Ja, det är nog det.

Kommer från Bluebox och kostar 199 riksdaler för den som är intresserad av en liten dino att ha på den värkande julmagen...

 

Inte bara såna där muskelmongon.

Kom precis hem från Friskis. Det var inte den vanliga onsdagsledaren men ett mycket bra pass trots allt. Under stretchingen berättade ledaren om svar de nyligen hade fått in på en enkät som rörande Friskis. Några svar löd ungefär så här:

1. Friskis är som allemansrätten - alla är välkomna (sant! Men ibland känns det nästan som en sekt när alla står i ring och svettas).

2. Friskis är bra - där är inte bara såna där muskelmongon (sant på sätt och vis - ingen tränar på Friskis för att bli bodybuildare. Men muskelmongon? Haha.)

3. Det är bra, men det är svårt att få ut toalettpappret ur behållaren (haha igen. Va? Vad har det ens med Friskis att göra?).

Det är ganska intressant det där hur människor reflekterar över saker och ting och särskilt hur de väljer att svara på enkäter. Jag är själv sämst i världen på att fylla i enkäter eftersom jag aldrig vet vad jag ska svara på frågor som vad är bäst och sämst med både det ena och det andra - tur att det finns de som kan göra det med lite humor istället. Jag fick mig åtminstone ett gott skratt. Särskilt åt punkt 3.

 

Volgasvampen.

Nu ska ni få höra - alla ni som har tittat misstänktsam på mig när jag har sagt att det finns en svamp som man har hemma i vatten, som ser ut som en manet ungefär vilken man matar med sockerlösning. In your face friends - det är inte jag som har levt i någon konstig dimma - den finns och jag vet nu att den heter Volgasvamp (hörde det på radion tidigare idag). Jag minns den så väl eftersom jag själv sett en och ville ha en när jag var liten - när jag gick i lågstadiet var det nämligen så att man delade svampen (många hade den som ett husdjur) och delade ut den till vänner. Mamma tyckte dock att den var äcklig och vägrade låta mig ha en (no hard feelings - den är riktigt äcklig faktiskt).
 
Tydligen ska man dricka lösningen som svampen ger - som ett slags te, vilken ska vara bra mot sjukdomar och dylikt. Det visste jag inte då, men jag vet det nu och jag vet också att den alltså heter V O L G A S V A M P. Lägg det på minnet alla ni som tvivlat på mig - jag ska skratta åt er hela dagen för att ni tvivlat på mig!
 

Bang, bang, bang.

 
  
 
Jag är lite sugen på att skaffa lugg igen. Alltså rak, kort hellugg. Jag passar (enligt eget tycke) ganska bra i det och det är ju himla flott när man tänker efter. Det enda som egentligen talar emot en sådan lugg är att den måste klippas mest hela tiden och att den blir ful när det blåser/regnar ute (och det gör det ganska ofta under hösten/vintern).
 
Men samtidigt är långt, mörkt hår och hellugg bland det finaste som finns på en flicka. Kanske att man (jag) skulle  chansa och återgå till hellugg ett tag? Det är ju inte värre än att jag får klippa den sned igen...
 
 

It´s a headache.

Mitt lite småkrassliga tillstånd tog en oväntad vändning igår. Från att ha känt mig trött, matt och snuvig fick jag igår dunderhuvudvärk (troligtvis migrän) vilket resulterade i att jag kaskadspydde. Sen sov jag i två timmar i soffan, gick och la mig i sängen strax efter 22, vaknade imorse vid åtta och känner mig fortfarande tung i huvudet. Det kan vara ett sk. efterskalv från migränen, men det kan också vara en början till en riktig förkylning. Min kropp är svår att avläsa. Jag kommer dock inte röra mig mer än nödvändigt idag - jag tänker säng, dator, tv, bok... Det är ansträngande nog...
 

Jobbigt är det i alla fall.

 
Jag känner mig halvdöd. Mår kanske inte jättedåligt egentligen - inte så pass att jag tvingas vara sängliggandes eller krama en toalettstol, men jag känner mig död inombords. Stel som en pinne är jag i kroppen och yrsel varvas med en oerhörd längtan efter att sova bort all min vakna tid. Jag vet inte vad det är - en begynnande förkylning eller kroppen som jäklas? Jobbigt är det i alla fall.
 


En gratis blogg från Devote.se. Starta en blogg du också.  http://pernillah.devote.se